1 Samuel 24

Och David drog med dädan, och blef på borgene i EnGedi. Då nu Saul igenkom ifrå de Philisteer, vardt honom sagdt: Si, David är i den öknene EnGedi. Och Saul tog tretusend unga män utu hela Israel, och drog åstad till att söka David med hans män, på de stengetters klippor. Och då han kom till de fårahyddor vid vägen, var der en kula; och Saul gick derin till att betäcka sina fötter; men David och hans män såto inne i kulone. Då sade Davids män till honom: Si, detta är den dagen, om hvilken  Herren din Gud dig sagt hafver: Si, jag skall gifva din fienda i dina händer, att du gör med honom såsom dig täckes. Och David stod upp, och skar sakta bort ena flik af Sauls kjortel. Men sedan slog honom hans hjerta, att han hade skorit den Sauls flik bort. Och sade till sina män: Det låte  Herren vara långt ifrå mig, att jag det göra skulle, och komma mina hand vid min herra,  Herrans smorda; ty han är  Herrans smorde. Och David stillte sina män med ordom, och lät dem icke öfverfalla Saul. Och Saul kom upp utu kulone, och gick ut på vägen. Stod ock David sedan upp, och gick utu kulone, och ropade efter Saul, och sade: Min herre Konung. Saul såg tillbaka efter sig; och David böjde sitt ansigte ned till jordena, och tillbad; 10 Och sade till Saul: Hvi hörer du de menniskors ord, som säga: David söker efter ditt argesta? 11 Si, i dag se din ögon, att  Herren hafver i denna dag gifvit dig i mina hand i kulone; och det vardt sagdt, att jag skulle dräpit dig; men dig vardt skonadt; ty jag sade: Jag vill icke komma mina hand vid min herra; ty han är  Herrans smorde. 12 Min fader, se dock fliken af din kjortel i mine hand, att jag icke ville dräpa dig då jag bortskar en flik af din kjortel; känn och se, att intet ondt är i mine hand, eller någor öfverträdelse. Jag hafver ock intet syndat emot dig, och du går efter mina själ, att du må taga henne bort. 13  Herren skall vara domare emellan mig och dig, och  Herren skall hämna mig på dig; men min hand skall icke vara öfver dig. 14 Såsom man säger af ett gammalt ordspråk: Af ogudaktigom kommer odygd; men min hand skall icke vara öfver dig. 15 Hvem förföljer du, Israels Konung? Hvem jagar du efter? En dödan hund, ena loppo. 16  Herren vare domare, och döme emellan mig och dig, och se dertill, och rätte min sak ut, och frie mig ifrå dine hand. 17 Som nu David hade dessa orden uttalat, sade Saul: Är det icke din röst, min son David? Och Saul upphof sina röst och gret; 18 Och sade till David: Du äst rättfärdigare än jag; du hafver bevist mig godt; men jag hafver bevist dig ondt. 19 Och du hafver i denna dag gifvit mig tillkänna, huru du hafver gjort väl emot mig; att  Herren hade beslutit mig i dina händer, och du hafver dock icke dräpit mig. 20 Huru skulle någor finna sin fienda, och låta honom sedan gå en god väg?  Herren vedergälle dig det goda, som du i denna dag med mig gjort hafver. 21 Nu si, jag vet, att du varder Konung, och Israels Konungsrike står i dine hand. 22 Så svär mig nu vid  Herran, att du icke utrotar min säd efter mig, och icke utskrapar mitt namn utu mins faders hus. Och David svor Saul; och så drog Saul hem; men David och hans män drogo upp på borgena.
Copyright information for SweKarlXII1873