2 Samuel 21

Så vardt en hård tid i Davids dagar i tre år efter hvartannat; och David sökte  Herrans ansigte; och  Herren sade: För Sauls skull, och för det blodhus skull, derföre att han drap de Gibeoniter. Då lät Konungen kalla de Gibeoniter, och talade med dem; men de Gibeoniter voro icke utaf Israels barn, utan voro igenblefne utaf de Amoreer; men Israels barn hade svorit dem; och Saul sökte efter att slå dem i sitt nit för Israels barn och Juda. Så sade nu David till de Gibeoniter: Hvad skall jag göra eder? Och hvarmed skall jag försonat, att I mågen välsigna  Herrans arfvedel? De Gibeoniter svarade honom: Oss är intet om guld eller silfver af Saul eller hans hus; och är oss intet om, att någor skall dräpas af Israel. Han sade: Hvad sägen I då, det jag eder göra skall? De sade till Konungen: Den mannen, som oss förderfvat och tillintetgjort hafver, honom skole vi förderfva, så att intet blifver qvart af honom i alla Israels gränsor. Gif oss sju män utaf hans hus, att vi upphänge dem  Herranom i Gibea Sauls,  Herrans utvaldas. Konungen sade: Jag vill få eder dem. Men Konungen skonade MephiBoseth, Jonathans son, Sauls sons, för  Herrans eds skull, som emellan dem var, nämliga, emellan David och Jonathan, Sauls son. Men de två Rizpa söner, Aja dotters, hvilka hon Saul födt hade, Armoni och MephiBoseth; dertill de fem Michals söner Sauls dotters, hvilka hon Adriel, Barsillai den Meholathitens son, födt hade, tog Konungen; Och fick dem uti de Gibeoniters hand; dem upphängde de på bergena för  Herranom. Och så föllo desse sju på eno reso; och blefvo döde i första andene, när bjugganden uppågick. 10 Då tog Rizpa, Aja dotter, en säck och bredde honom på ena håll i andenes begynnelse, intilldess vattnet af himmelen dröp uppå dem; och lät i den dagen inga himmelens foglar sätta sig på dem; ej heller markenes djur om nattena. 11 Och det vardt sagdt David, hvad Rizpa, Aja dotter, Sauls frilla, gjort hade. 12 Och David gick bort, och tog Sauls ben, och Jonathans hans sons ben ifrå de borgare i Jabes i Gilead, hvilken de utaf Bethsans gato stulit hade; der de Philisteer dem hängt hade, på den tiden då de Philisteer slogo Saul på Gilboa berg; 13 Och förde dem dädan ditupp, och samkade dem tillhopa med de hängdas ben; 14 Och begrofvo Sauls och hans sons Jonathans ben i BenJamins land i Zela, i hans faders Kis graf; och gjorde allt såsom Konungen budit hade. Alltså vardt då Gud sedan landena försonad. 15 Så hof sig åter ett örlig upp utaf de Philisteer emot Israel. Och David drog neder, och hans tjenare med honom, och stridde emot de Philisteer. Och David vardt trött. 16 Och Jesbi af Nob, hvilken en af Rapha barn var, och hans glafvens vigt var trehundrad kopparsvigter, och han hade ett nytt harnesk uppå, han for efter att slå David. 17 Men Abisai, ZeruJa son, halp honom, och slog den Philisteen ihjäl. Då svoro honom Davids män, och sade: Du skall icke mer draga ut med oss i strid, att icke utsläckes lyktan i Israel. 18 Sedan hof sig åter ett örlig upp i Gob med de Philisteer; då slog Sibbechai, den Husathiten, Saph, den ock en var utaf de Rapha barn. 19 Och sig hof ännu upp ett örlig i Gob med de Philisteer; då slog ElhananJaere, Orgims son, en BethLehemit, Goliath, den Gitthiten, hvilken hade en spets, hvilkens stång var såsom ett väfträ. 20 Och sig upphof ännu ett örlig i Gath. Der var en lång man, han hade sex finger på sina händer, och sex tår på sina fötter, så att de voro fyra och tjugu på talet; och han var också födder af Rapha. 21 Och då han talade hädelse till Israel, slog honom Jonathan, Simea son, Davids broders. 22 Desse fyra voro Rapha födde i Gath; och föllo igenom Davids och hans tjenares hand.
Copyright information for SweKarlXII1873