Deuteronomy 29

Desse äro förbundsens ord, som  Herren böd Mose att göra med Israels barnom, uti de Moabiters land, annan gång, sedan han det samma med dem gjort hade i Horeb. Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: I hafven sett allt det  Herren för edor ögon gjort hafver i Egypten, Pharao, med alla hans tjenare, och hela hans land; De stora frestelser, som din ögon sett hafva; och det var stor tecken och under. Och  Herren hafver ännu intill denna dag icke gifvit dig ett hjerta, som förståndigt vore; ögon, som se kunde, och öron, som höra kunde. Han hafver låtit eder vandra i öknene i fyratio år; edor kläder äro icke förslitne vordne på eder, och dina skor äro icke föråldrade på dina fötter. I åten intet bröd, och intet vin drucken, eller starka drycker, på det att du skulle veta, att jag är  Herren edar Gud. Och då I kommen på detta rummet, drog ut Sihon, Konungen i Hesbon, och Og, Konungen i Basan, till att strida med oss, och vi sloge dem; Och toge deras land in, och gåfvom det de Rubeniter och Gaditer, och den halfve slägtene af de Manassiter till arfvedel. Så håller nu detta förbunds ord, och görer derefter, på det I skolen visliga handla i allt det I gören. 10 I stån alle i dag för  Herranom edrom Gud; de öfverste i edra slägter, edre äldste, edre ämbetsmän, hvar och en i Israel; 11 Edra barn, edra qvinnor, främlingen som i ditt lägre är, både din vedahuggare, och din vattudragare; 12 Att du skall ingå uti  Herrans dins Guds förbund, och i den ed som  Herren din Gud med dig gör i dag; 13 På det han skall i denna dag upprätta dig sig till folk; och han skall vara din Gud, såsom han dig sagt hafver, och såsom han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver. 14 Ty jag gör icke detta förbundet och denna eden med eder allena; 15 Utan både med eder, som i dag här ären, och stån här med oss för  Herranom vårom Gud, och med dem som i dag här icke med oss äro. 16 Förty I veten huru vi bodde i Egypti land, och droge midt igenom Hedningarna, genom hvilka I foren; 17 Och sågen deras styggelse, och deras afgudar, stock och sten, silfver och guld, som när dem var; 18 Att tilläfventyrs icke någor är ibland eder, man eller qvinna, eller en slägt, eller ätt, som sitt hjerta i dag vändt hafver ifrå  Herranom vårom Gud, så att han vill bortgå, och tjena dessa folks gudar, och varder tilläfventyrs en rot ibland eder, som galla och malört bär; 19 Och ändock han än hörer denna förbannelsens ord, välsignar han sig likaväl i sino hjerta, och säger: Det varder icke än så ondt; jag vill vandra såsom mitt hjerta täckes; och varda alltså de druckne med de törstiga förtappade. 20 Då skall  Herren icke vara honom nådelig; utan då skall  Herrans vrede och nit hämnas öfver den mannen, och på honom skola all denna förbannelsen lägga sig, som i denna bokene skrifne äro; och  Herren skall utskrapa hans namn under himmelen; 21 Och  Herren skall afskilja honom till det ondt är, utur all Israels slägter, efter all förbundsens förbannelse, som i desso lagbok skrifne äro. 22 Och så skall då edor afföda säga edor barn, som efter eder uppkomma, och de främmande, som fjerran långvägs komma, när de se detta landsens plågo, och de krankheter, som  Herren dem med besvärat hafver; 23 Att han allt deras land med svafvel och salt förbränt hafver, så att det icke kan sådt varda, ej heller växer, ej heller någon ört uppgår, lika som Sodom, Gomorra, Adama och Zeboim omstörte äro, hvilka  Herren i sine vrede och grymhet omstörte. 24 Så skola all folk säga: Hvi hafver  Herren så gjort desso landena? Hvad är denna hans stora grymma vrede? 25 Då skall man säga: Derföre, att de hafva gått ifrå  Herrans deras fäders Guds förbund, som han med dem gjort hade, då han förde dem utur Egypti land, 26 Och de äro bortgångne, och hafva tjent andra gudar, och tillbedit dem; sådana gudar, som de intet kände, och dem de intet tillhörde; 27 Derföre hafver  Herrans vrede förgrymmat sig öfver detta land, så att han hafver låtit komma öfver dem all de förbannelser, som i denna bok skrifne stå. 28 Och  Herren hafver drifvit dem utu deras land med stora vrede, grymhet och ogunst, och kastat dem uti ett annat land, såsom det i denna dag befinnes. 29  Herrans vår Guds hemlighet är uppenbarad oss och vårom barnom till evig tid, att vi all dessa lagsens ord göra skole.
Copyright information for SweKarlXII1873