Deuteronomy 33

Detta är välsignelsen, der Mose, Guds man, med välsignade Israels barn för hans död, Och sade:  Herren är kommen af Sinai, och är dem uppgången af Seir; han är framkommen ifrå det berget Paran, och är kommen med mång tusend heliga; på hans högra hand är en brinnande lag för dem. O! huru kär hafver han folken; alle hans helige äro i dine hand, de skola sätta sig till dina fötter, och skola lära af dinom ordom. Mose hafver budit oss lagen, Jacobs menighets arf. Och han var i Konungavälde, och Förstarna för folket höll han tillhopa, samt med Israels slägter. Ruben lefve, och dö icke, och hans folk vare fögo. Detta är Juda välsignelse; och han sade:  Herre, hör Juda röst, och gör honom till en regent i sitt folk, och låt hans magt varda stora, och honom varde hulpet ifrå hans fiendar. Och till Levi sade han: Din rätt och ditt ljus vare när dinom helga Man, den du försökte i Massa, der I trätten vid trätovattnet. Den som till sin fader, och till sina moder säger: Jag ser dem intet; och till sina bröder: Jag känner dem intet; och till sin son: Jag vet intet af honom; de samma hålla din ord, och bevara ditt förbund. 10 De skola lära Jacob dina rätter, och Israel din lag; de skola bära rökverk fram för dina näso, och heloffer på ditt altare. 11  Herre, välsigna hans förmågo, och låt hans händers gerningar behaga dig; slå deras rygg sönder, som sätta sig upp emot honom, och deras som hata honom, att de icke skola kunna rätta sig upp. 12 Och till BenJamin sade han:  Herrans kärkomne skola bo säkert: alltid skall han akta uppå honom, och skall bo emellan hans axlar. 13 Och till Joseph sade han: Hans land ligger i  Herrans välsignelse; der äro ädla frukter af himmelen, af daggene, och af djupet, som under ligger; 14 Der äro ädla frukter af solene, och ädla mogna frukter af månanom; 15 Och af de höga bergen af begynnelsen, och af högomen i evig tid; 16 Och ädla frukter af jordene, och hvad derpå är; hans nåd, som bodde i buskanom, komme öfver Josephs hufvud, och uppå Nazirs hjessa ibland hans bröder. 17 Hans härlighet är såsom en förstfödd oxe, och hans horn äro såsom enhörningshorn; med dem skall han stånga folken ihop intill landsens ända. Detta är Ephraims tiotusende, och Manasses tusende. 18 Och till Sebulon sade han: Sebulon, fröjda dig af din utgång. Men Isaschar, fröjda dig af dina hyddor. 19 De skola kalla folk uppå berget, och offra der rättfärdighetenes offer; ty de skola suga hafsens ymnighet, och de fördolda håfvor i sandenom. 20 Och till Gad sade han: Välsignad vare den utrymmaren Gad; han bor som ett lejon, och röfvar arm och hjessa. 21 Och han såg, att honom ett hufvud gifvet var; en lärare, som är fördold, och kom med folkens öfverstar, och skaffade  Herrans rättviso, och hans rätter med Israel. 22 Och till Dan sade han: Dan, ett ungt lejon; han skall flyta af Basan. 23 Och till Naphthali sade han: Naphthali skall hafva nog, ehvad honom lyster, och skall vara full med  Herrans välsignelse; vesterut, och söderut skall hans besittning vara. 24 Och till Asser sade han: Asser vare välsignad med söner; han vare sina bröder täck, och doppe sin fot i oljo. 25 Jern och koppar vare på hans skor; din ålder vare såsom din ungdom. 26 Ingen Gud är såsom dens starkas Gud; den som sitter i himmelen, han vare din hjelp; hans härlighet är i skyn. 27 Det är Guds boning af begynnelsen, och hans armar äro härnedre evinnerlig; och han skall utdrifva din fienda för dig, och säga: Var förderfvad. 28 Israel skall allena trygger bo; Jacobs brunn skall vara uppå det land, som korn och vin uti är, och dess himmel skall drypa dagg. 29 Väl är dig, Israel; ho är din like? O du folk, som igenom  Herran salig varder, hvilken dins hjelps sköld är, och dins segers svärd! Dine fiender skola fela, och du skall träda in på deras höjder.
Copyright information for SweKarlXII1873