Exodus 20

Och Gud talade all dessa orden: Jag är  Herren din Gud, den dig utfört hafver af Egypti lande, utu träldomsens huse. Du skall inga andra gudar hafva jemte mig. Du skall icke göra dig något beläte; ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofvantill är i himlenom, eller efter det nedre är på jordene; ej heller efter det, som i vattnena är under jordene. Bed icke till dem, och tjena dem icke; ty jag,  Herren din Gud, är en stark hämnare, den som söker fädernas missgerning, inpå barnen, allt intill tredje och fjerde led, de som mig hata; Och gör barmhertighet uppå mång tusende, som mig hafva kär, och hålla min bud. Du skall icke missbruka  Herrans dins Guds Namn; ty  Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar. Tänk uppå Sabbathsdagen, att du helgar honom. Sex dagar skall du arbeta, och göra alla dina gerningar. 10 Men på sjunde dagenom är  Herrans dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, ej heller din son, ej heller din dotter, ej heller din tjenare, ej heller din tjenarinna, ej heller din ök, ej heller din främling, som innan din stadsport är. 11 Ty uti sex dagar hafver  Herren gjort himmel och jord, och hafvet, och hvad derinne är, och hvilade på sjunde dagenom. Derföre välsignade  Herren Sabbathsdagen, och helgade honom. 12 Du skall ära din fader och dina moder; på det du skall länge lefva i landena, som  Herren din Gud dig gifva skall. 13 Du skall icke dräpa. 14 Du skall icke göra hor. 15 Du skall icke stjäla. 16 Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa. 17 Du skall icke hafva lust till dins nästas hus. Du skall icke begära dins nästas hustru, ej heller hans tjenare, eller hans tjenarinno, ej heller hans oxa, ej heller hans åsna, ej heller något, det din näste hafver. 18 Och allt folket såg dundret och ljungelden, och basunens ljud, och berget rykandes; och fruktade sig, och flydde, trädandes fjerran; 19 Och sade till Mose: Tala du med oss, vi vilje höra dertill; och låt icke Gud tala med oss, att vi icke skole dö. 20 Mose talade till folket: Frukter eder intet; ty Gud är kommen till att försöka eder; och att hans fruktan skall vara för edor ögon, att I icke synden. 21 Och folket trädde långt ifrå; men Mose gick in till mörkret, der Gud uti var. 22 Och  Herren sade till honom: Så skall du säga Israels barnom: I hafven sett, att jag af himmelen hafver talat med eder. 23 Derföre skolen I ingen ting hålla lika vid mig; silfvergudar och gyldene gudar skolen I icke göra eder. 24 Ett altare af jord gör mig, der du uppå ditt bränneoffer, och tackoffer, din får och fä offra skall; ty på hvad rum jag stiftar mins Namns åminnelse, der vill jag komma till dig, och välsigna dig. 25 Och om du vill göra mig ett stenaltare, skall du icke göra det af huggen sten; förty om du far deråt med din knif, så gör du det oskärdt. 26 Du skall ock icke uppstiga på trappor till mitt altare, att din skam icke skall der blifva upptäckt.
Copyright information for SweKarlXII1873