Hosea 1

Detta är  Herrans ord, som skedde till Osea, Beeri son, uti Ussia, Jotham, Ahas, Jehiskia, Juda Konungars, tid; och uti Jerobeams, Joas sons, Israels Konungs, tid. Och då  Herren först tog till att tala genom Osea, sade  Herren till honom: Gack bort, och tag dig ena sköko till hustru, och skökobarn; ty landet löper ifrå  Herranom i boleri. Och han gick bort, och tog Gomer, Diblaims dotter. Hon vardt hafvandes, och födde honom en son. Och  Herren sade till honom: Kalla honom Jisreel; ty det är ännu om en liten tid till görandes, så vill jag hemsöka de blodskulder i Jisreel, öfver Jehu hus, och skall göra en ända med Israels rike. På den tiden skall jag sönderbryta Israels båga, uti Jisreels dal. Och hon vardt äter hafvandes, och födde ena dotter; och han sade till honom: Kalla henne LoRyhama; ty jag vill intet mer förbarma mig öfver Israels hus; utan lag vill bortkasta dem. Dock öfver Juda hus vill jag förbarma mig, och skall hjelpa dem genom  Herran deras Gud; men jag vill icke hjelpa dem genom båga, svärd, strid, hästar eller resenärar. Och då hon afvant hade LoRyhama, vardt hon äter hafvandes, och födde en son. Och han sade: Kalla honom LoAmmi; ty I ären icke mitt folk, så vill jag ej heller vara edar. 10 Men talet på Israels barn skall varda lika som sanden i hafvena, den man hvarken mäla eller räkna kan; och det skall ske på det rum, der man till dem sagt hafver; I ären icke mitt folk; der skall man säga till dem: O! I lefvande Guds barn. 11 Ty Juda barn och Israels barn skola sammankomma, och skola hålla sig alla under ett hufvud, och draga upp utu landena; ty Jisreels dag skall vara en stor lag.
Copyright information for SweKarlXII1873