Isaiah 25

 Herre, du äst min Gud; dig prisar jag; jag lofvar ditt Namn; ty du gör under, din gamla anslag äro trofast och sannfärdig. Ty du gör staden till en stenhop, den fasta staden, att han uti en hop ligger; de främmandes palats, så att det icke mer en stad är, och aldrig mer uppbyggd varder. Derföre ärar dig ett mägtigt folk; de väldiga Hedningars städer frukta dig. Ty du äst dens fattigas starkhet, dens armas starkhet i bedröfvelsen, en tillflykt för oväder, en skygd för hetta, då de tyranner rasa såsom en storm emot en vägg. Du ödmjukar de främmandes storm, såsom en hette i torrt rum, så att hetten skall förderfva de tyranners vinqvistar; och skyarna gifva ändock skugga. Och  Herren Zebaoth skall göra till all folk ett fett gästabåd på desso bergena; ett gästabåd af klart vin, af feto, af märg, af vin, der ingen drägg uti är. Och han skall på desso bergena bortlägga svepklädet, der all folk med besvept äro, och täckeklädet, der alle Hedningar men betäckte äro. Ty döden skall platt uppsluken varda; och Herren  Herren skall aftvå tårarna af all ansigte, och skall borttaga sins folks försmädelse i all land; ty  Herren hafver det sagt. På den tiden skall man säga: Si, det är vår Gud, den vi förbide, och han skall hjelpa, oss; det är  Herren; vi förbide honom, att vi skole fröjda oss, och glade vara i hans salighet. 10 Ty  Herrans hand hvilas på desso bergena; och Moab skall derunder förkrossad varda, såsom strå söndertröskadt varder, och såsom träck. 11 Och han skall utsträcka sina händer midt ibland dem, såsom en simmande dem uträcker till att simma, och förnedra deras prål med sina händers arm; 12 Och skall nederböja edra murars höga fäste, förnedra, och kasta dem i stoft på jordena.
Copyright information for SweKarlXII1873