Isaiah 8

Och  Herren sade till mig: Tag dig ett stort bref, och skrif deruti med en menniskos styl: Röfva snart; hasta till byte. Och jag tog till mig tu trogen vittne, Presten Uria, och Zacharia, Jeberechia son; Och gick till ena Prophetisso; hon vardt hafvandes, och födde en son; och  Herren sade till mig: Kalla honom: Röfva snart; hasta till byte. Ty förr än pilten skall kunna säga: Käre fader, kära moder; skall Damascos magt och Samarie byte borttaget varda, genom Konungen af Assyrien. Och  Herren talade ytterligare med mig, och sade: Efter detta folket föraktar det vattnet i Siloa, hvilket så stilla löper, och tröster uppå Rezin och Remalia son; Si, så skall Herren låta komma öfver dem starkt och mycket strömvatten; nämliga Konungen af Assyrien, och all hans härlighet, att de skola fara öfver alla deras bäcker, och gå öfver alla deras stränder; Och skola infalla uti Juda, och flöda, och gå öfver, tilldess att de räcka upp till halsen; och skola utsträcka sina vingar, så att de uppfylla ditt land, o ImmanuEl, så vidt som det är. Varer vrede, I folk, och gifver likväl flyktena; hörer, I alle som ären i fjerran land, ruster eder, och gifver dock flyktena; ruster eder, och gifver dock flyktena. 10 Besluter ett råd, och der varde intet af, talens vid, och det bestå intet; ty här är ImmanuEl. 11 Ty så säger  Herren till mig, lika som han fattade mig vid handena, och underviste mig, att jag icke skulle vandra på detta folks väg, och säger: 12 I skolen icke säga: Förbund. Detta folk talar om intet annat, utan om förbund. Frukter eder icke såsom de göra, och grufver eder icke; 13 Utan helger  Herran Zebaoth; honom låter vara edor fruktan och förskräckelse; 14 Så skall han varda en helgelse; men en stötesten och en förargelseklippa dem tvem Israels husom, Jerusalems inbyggarom till snaro och fall; 15 Så att månge af dem skola derpå stöta sig, falla och sönderkrossas, besnärjas och fångne varda. 16 Bind samman vittnesbördet; försegla lagen intill mina lärjungar. 17 Ty jag hoppas uppå  Herran, den sitt anlete för Jacobs hus bortgömt hafver; men jag vänter efter honom. 18 Si, här är jag, och barnen som  Herren mig gifvit hafver, till ett tecken och under i Israel, af  Herranom Zebaoth, den der bor på bergena Zion. 19 Men då de säga till eder: I måsten fråga af spåmän och tecknatydare, de der mycket tala och disputera, så skolen I säga: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande? 20 Ja, efter lag och vittnesbörd; om de det icke säga, så skola de icke få morgonrodnan; 21 Utan skola gå, omkring i landena slagne och hungroge; men när de hunger lida, så skola de vrede varda, och banna sinom Konung och sinom Gud, och se upp. 22 De skola ock se neder på Jordena, och intet finna annat än bedröfvelse och mörker; ty de äro förmörkrade i ångest, och gå ville i mörkret.
Copyright information for SweKarlXII1873