Jeremiah 13

Detta, säger  Herren till mig: Gack bort, och köp dig en linnen gjording, och gjorda dina länder dermed, och gör honom icke våtan. Och jag köpte en gjording, efter  Herrans befallning, och band honom kringom mina länder. Så skedde  Herrans ord annan gången till mig, och sade: Tag den gjordingen, som du köpt, och om dina länder bundit hafver, och statt upp, och gack bort till Phrath, och göm honom der uti ena stenklyfto. Jag gick åstad, och gömde honom invid Phrath, som  Herren mig budit hade. Men en lång tid derefter sade  Herren till mig: Statt upp, och gack bort till Phrath, och tag den gjordingen igen, som jag bad dig der bortgömma. Jag gick bort till Phrath, och grof honom upp, och tog gjordingen af det rum, der jag honom lagt hade; och si, gjordingen var förderfvad, så att han intet mer dogde. Då skedde  Herrans ord till mig, och sade: Detta säger  Herren: Lika så skall jag förderfva den stora högfärden i Juda och Jerusalem. 10 Det onda folket, som min ord icke höra vilja, utan gå efter sin hjertas tycko, och följa andra gudar, till att tjena och tillbedja dem, de skola varda lika som gjordingen, den intet mer doger. 11 Ty lika som en man binder gjordingen om sina länder, alltså hafver jag, säger  Herren, omgjordat mig hela Israels hus, och hela Juda hus, att de skulle vara mitt folk, till ett namn, lof och äro; men de ville icke höra. 12 Så säg dem nu detta ordet: Detta säger  Herren Israels Gud: Alle läglar skola med vin fyllde varda; så skola de säga till dig: Ho vet det icke, att man skall fylla läglarna med vin? 13 Så säg till dem: Detta säger  Herren: Si, jag skall fylla alla de som i detta land bo; Konungarna, som på Davids stol sitta, Presterna och Propheterna, och alla Jerusalems inbyggare, så att de druckne varda; 14 Och skall förströ dem, den ena med den andra, fäderna samt med barnen, säger  Herren; och skall hvarken skona eller öfverse, eller barmhertig vara öfver deras förderf. 15 Så hörer nu, och märker till, och trotser icke; ty  Herren hafver det sagt. 16 Gifver  Herranom edrom Gudi ärona, förr än det mörkt varder, och förr än edre fötter stöta sig på de mörka berg; så att I vänten efter ljuset, och han skall dock görat allt till mörker och skugga; 17 Men viljen I detta icke höra, så måste dock min själ hemliga gråta öfver sådana stolthet; mina ögon måste med tårar flyta, att  Herrans hjord fången varder. 18 Säg Konungenom och Drottningene: Sätter eder neder; ty härlighetenes krona är eder af hufvudet fallen. 19 De städer söderut äro tillslutne, och ingen är som dem upplåter; hela Juda är allsamman bortförd. 20 Upplyfter edor ögon, och ser huru de nordanefter komma; hvar är nu hjorden, som dig befallen var, din härliga hjord? 21 Hvad vill du säga, då han dig så hemsökandes varder? du hafver så vant dem emot dig, att de Förstar och höfdingar vara vilja; hvad gäller, dig varder ångest uppåkommandes, lika som ene qvinno i barnsnöd. 22 Och om du i dino hjerta säga ville: Hvarföre vederfars mig dock sådant? för dina många missgerningars skull är din blygd upptäckt, och din ben blottad. 23 Kan ock en Ethioper förvandla sina hud, eller en parde sina fläckar? Så kunnen I ock något godt göra, efter I ondt vane ären. 24 Derföre vill jag; förskingra dem likasom strå, det för vädrena uti öknene drifvet varder. 25 Det skall vara din lön och din del, som jag dig tillmätit hafver, säger  Herren; derföre, att du mig förgätit hafver, och förtröste uppå lögn. 26 Så vill jag ock högt upptäcka dina blygd, att man dina skam väl se skall. 27 Förty jag hafver sett ditt horeri, dina kättjo, ditt oförskämda boleri: ja, din styggelse både på högom och på åkrom; ve dig, Jerusalem; när vill du dock någon tid renad varda?
Copyright information for SweKarlXII1873