Jeremiah 16

Och  Herrans ord skedde till mig, och sade: Du skall ingen hustru taga dig, eller föda några söner eller döttrar i desso rumme. Ty så säger  Herren om de söner och döttrar, som i detta rummet födde varda, och om mödrarna som dem föda, och om deras fäder som dem föda i desso lande: De skola dö af krankheter, och hvarken begråtne eller begrafne varda; utan skola till träck varda på markene; dertill skola de ock genom svärd och hunger förgås, och deras kroppar skola foglom under himmelen och djurom på markene till spis varda. Ty så säger  Herren: Du skall icke gå till begängelse, och skall ej heller någorstäds gå till begråtning, eller medlidande öfver dem hafva; ty jag hafver tagit min frid ifrå desso folke, säger  Herren, samt med mine nåd och barmhertighet; Att både store och små skola dö i desso lande, och intet begrafne, eller begråtne varda; och ingen skall rifva sig, eller raka sitt hår öfver dem. Och man skall ej heller utskifta bröd i den begråtning, till att hugsvala dem öfver liket; och ej heller gifva dem dricka af tröstebägarenom öfver fader och moder. Derföre skall du intet gå in uti något dryckohus, till att sitta när dem; eller till att äta, eller till att dricka. Ty så säger  Herren Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall borttaga af desso rummena för edor ögon, och medan I än lefven, fröjds och glädjes röst, brudgummes och bruds röst. 10 Och när du allt detta desso folkena sagt hafver, och de säga till dig: Hvi talar  Herren öfver oss alla denna stora olyckona? Hvilken är den missgerning eller synd, der vi med emot  Herran vår Gud syndat hafve? 11 Så skall du säga dem: Derföre att edra fäder, säger  Herren, hafva öfvergifvit mig, och följt andra gudar, tjent dem, och tillbedit dem; men mig hafva de förlåtit, och intet hållit min lag; 12 Och I ännu värre gören, än edre fäder; ty si, hvar och en lefver efter sins ondas hjertas tycko, på, det han icke skall lyda mig. 13 Derföre skall jag drifva eder utu detta landet, in uti ett land der hvarken I eller edre fäder af veten; der skolen I tjena andra gudar, dag och natt; och der skall jag ingen nåde bevisa eder. 14 Derföre, si, den tiden kommer, säger  Herren, att man intet mer skall säga: Så sant som  Herren lefver, som Israels barn utur Egypti land fört hafver; 15 Utan, så sant som  Herren lefver, som Israels barn fört hafver utu nordlanden, och utur all land, dit han dem utdrifvit hafver; ty jag skall låta dem igen komma uti det land, som jag deras fäder gifvit hafver. 16 Si, jag skall utsända många fiskare, säger  Herren, de skola fiska dem; och derefter skall jag utsända många jägare, de skola fånga dem på all berg, på alla högar, och i alla stenklyftor. 17 Ty min ögon se uppå alla deras vägar, att de icke skola kunna gömma sig för mig; och deras missgerning är för min ögon fördold. 18 Men tillförene skall jag dubbelt betala deras missgerning och synd; derföre, att de hafva orenat mitt land med deras afguderis lik, och gjort mitt land fullt med sin styggelse. 19  Herre, du äst min starkhet och kraft, och min tillflykt uti nödene. Hedningarna skola komma till dig af verldenes ändar, och säga: Våre fäder hafva haft falska och fåfänga gudar, som intet hjelpa kunna. 20 Huru kan en menniska göra dem till gudar, som inge gudar äro? 21 Derföre si, nu vill jag lära dem, och göra dem mina hand och mitt välde kunnigt, att de skola förnimma att jag heter  Herren.
Copyright information for SweKarlXII1873