Jeremiah 21

Detta är det ord, som af  Herranom skedde till Jeremia, då Konung Zedekia sände till honom Pashur, Malchia son, och Zephanja, Maaseja Prestens son, och lät säga honom: Fråga dock  Herran för oss; ty NebucadNezar, Konungen i Babel, örligar emot oss; att  Herren dock ville göra med oss efter all sin under, på det han må draga ifrån oss. Jeremia sade till dem: Detta säger till Zedekia: Så säger  Herren Israels Gud: Si, jag skall vända de vapen tillbaka, som I uti edra händer hafven, der I med striden emot Konungen i Babel, och emot de Chaldeer, som eder omkring murarna belagt hafva; och skall församla dem i en hop midt i stadenom. Och jag skall strida emot eder med uträckto hand, med starkom arm, med stor vrede, grymhet och obarmhertighet; Och skall slå inbyggarena i denna stadenom, både folk och fä, så att de skola dö i en stor pestilentie. Och derefter, säger  Herren, skall jag gifva Zedekia, Juda Konung, samt med hans tjenare, och folkena, som i denna stadenom af pestilentie, svärd och hunger qvarlefde äro, uti NebucadNezars händer, Konungens i Babel, och uti deras fiendars händer, och uti deras händer som efter deras lif stå, att han så skall slå dem med svärdsegg, att der ingen skonan, eller nåde, eller barmhertighet med skall vara. Och säg desso folkena: Så säger  Herren: Si, jag sätter eder före vägen till lifvet, och vägen till döden. Hvilken som blifver i denna stadenom, han måste dö igenom svärd, hunger och pestilentie; men den som gifver sig ut till de Chaldeer, som eder belägga, han skall blifva lefvandes, och skall behålla sitt lif, likasom ett byte. 10 Ty jag hafver ställt mitt ansigte öfver denna staden till olycko, och till intet godt, säger  Herren; han skall Konungenom i Babel öfvergifven varda, att han skall uppbränna honom med eld. 11 Och hörer  Herrans ord, I af Juda Konungs huse. 12 Du Davids hus, detta säger  Herren: Håller domen om morgonen, och hjelper den beröfvada utu våldsverkarens hand, på det min grymhet icke skall utfara lika som en eld, och brinna så, att det ingen utsläcka kan, för edart onda väsendes skull. 13 Si, säger  Herren: Jag säger dig, du som bor i dalenom, på bergen och på jemna markene, och säger: Ho vill öfverfalla oss, eller komma in uti vårt fäste? 14 Jag vill hemsöka eder, säger  Herren, efter edra gerningars frukt; jag skall upptända en eld uti edar skog, han skall förtära allt det deromkring är.
Copyright information for SweKarlXII1873