Jeremiah 49

Emot Ammons barn säger  Herren alltså: Hafver nu Israel inga barn, eller hafver han inga arfvingar? Hvi besitter då Malcham Gads land, och hans folk bor i hans städer? Derföre, si; den tiden kommer, säger  Herren, att jag skall låta, höra ett krigsskri öfver Rabbath, Ammons barnas, att det skall öde ligga uti en hop, och dess döttrar med eld uppbrända varda; men Israel skall besitta dem, af hvilkom de hafva besuttne varit, säger  Herren. Jämra dig, o Hesbon, ty Aj är förstörd; roper, I Rabba döttrar, och drager säcker uppå, gråter och löper omkring på murarna; ty Malcham varder fången bortförd, samt med sina Prester och Förstar. Hvad trotsar du uppå dina dalar? Dine dalar äro fördränkte, du ohörsamma dotter, som förlåter dig uppå dina rikedomar, och säger i ditt hjerta: Ho tör komma till mig? Si detta säger Herren  Herren Zebaoth: Jag skall låta komma en fruktan öfver dig, af allom dem som kring dig bo, så att hvar och en skall på sin väg bortdrifven varda, ifrå den andra, och ingen skall vara den som de flyktiga församlar. Men derefter skall jag omvända Ammons barnas fängelse, säger  Herren. Emot Edom. Detta säger  Herren Zebaoth: Är nu ingen vishet mer i Theman? Är nu intet råd mer när barnen? Är deras vishet ute? Flyr, vänder eder om, och gömmer eder djupt neder, I borgare i Dedan; ty jag låter en ofärd komma öfver Esau, hans hemsöknings tid. Vinhemtare skola komma öfver dig, de der intet skola lefva dig efter sig, och tjufvar om nattena skola komma öfver dig, de skola stjäla sig nog. 10 Ty jag hafver blottat Esau, och uppenbarat hans hemlig rum, så att han kan icke undstinga sig; hans säd, hans bröder, och hans grannar äro förstörde, att ingen af dem mer för handene är. 11 Dock hvad der qvart blifver af dina faderlösa, dem vill jag lifvet unna, och dina enkor skola hoppas uppå mig. 12 Ty så säger  Herren: Si, de som intet förskyllt hafva att dricka kalken, de måste drickan, och du skulle ostraffad blifva? Du skall intet ostraffad blifva; utan du måste ock drickan. 13 Ty jag hafver svorit vid mig sjelf, säger  Herren, att Bozra skall vara till ett vidunder, försmädelse, förödning och bannor, och alle hans städer till ett evigt öde. 14 Jag hafver hört af  Herranom, att ett bådskap är sändt till Hedningarna: Församler eder, och kommer hit emot honom, och strider. 15 Ty si, jag hafver förnedrat dig ibland Hedningarna, och förakteligan gjort ibland menniskorna. 16 Din öfverdådighet och dins hjertans högmod hafver bedragit dig, efter du bor i bergklyftor, ock hafver hög berg inne; om du ditt näste så högt gjorde som en örn, så skall jag ändå likväl störta dig der neder, säger  Herren. 17 Alltså skall Edom öde varda, att allo de der framom gå, skola förundra sig, och hvissla öfver alla hans plågor; 18 Likasom Sodoma och Gomorra, samt med sina grannar, omstört är, säger  Herren, så att ingen bor der, eller någor menniska derinne blifva kan. 19 Ty si, han kommer upp lika som ett lejon ifrå den stolta Jordan, emot de fasta hyddor; ty jag vill låta honom snarliga löpa dit; och ho vet, hvilken den ynglingen är, den jag emot dem rusta skall? Ty ho är mig lik, ho vill lära mig? Och hvilken är den herden, som mig emotstå kan? 20 Så hörer nu  Herrans rådslag, som han öfver Edom hafver, och hans tankar, som han öfver Themans inbyggare hafver: Hvad gäller, att vallebarnen skola bortsläpa dem, och förstöra deras boning; 21 Så att jorden skall bäfva i deras fall, och deras rop skall man höra på röda hafvet. 22 Si, han flyger upp såsom en örn, och skall uträcka sina vingar öfver Bozra; på den tiden skall de hjeltars hjerta i Edom vara lika som ene qvinnos hjerta i barnsnöd. 23 Emot Damascon. Hamath och Arpad stå jämmerliga, de äro förtviflade; ty de höra ond tidende: De som vid hafvet bo äro förskräckte, så att de kunna ingen ro hafva. 24 Damascus är förtviflad, och gifver flyktena; han darrar, och är i ångest och värk, likasom en qvinna i barnsnöd. 25 Huru? Är han nu icke öfvergifven, den beprisade och säkre staden? 26 Derföre skola hans unge män ligga på hans gator, och alle hans krigsmän falla på den tiden, säger  Herren Zebaoth. 27 Och jag skall sticka eld på murarna i Damascon, att han Benhadads palats upptära skall. 28 Emot Kedar och Hazors riken, hvilka NebucadNezar, Konungen i Babel, slog. Detta säger  Herren: Upp, drager upp till Kedar, och förstörer de barn österut. 29 Man skall taga dem deras hyddor och hjordar bort, deras tjäll och all deras tyg; och cameler skola de bortföra, och man skall förskräckeliga ropa öfver dem allt omkring. 30 Flyr, låter lida eder dädan, gömmer eder djupt neder, I inbyggare i Hazor, säger  Herren; ty NebucadNezar, Konungen i Babel, hafver rådslagit om eder, och hafver något i sinnet emot eder. 31 Nu upp, drager upp emot ett folk, som nog hafver, och bor säkert, säger  Herren; de hafva hvarken portar eller bommar, och de bo allena för sig, 32 Deras cameler skola bortröfvade varda, och deras myckna boskap borttagen; och jag skall förströ dem i alla väder, de der i vråar bo; och på alla sidor skall jag låta deras olycka komma öfver dem, säger  Herren. 33 Och Hazor skall varda till en drakaboning, och till ett evigt öde, så att der ingen bo skall, och ingen menniska deruti vistas. 34 Detta är  Herrans ord, som skedde till Jeremia Propheten, emot Elam, uti Zedekia, Juda Konungs rikes begynnelse, och sade: 35 Så säger  Herren Zebaoth: Si, jag skall sönderbryta Elams båga, deras yppersta magt; 36 Och skall låta komma öfver dem de fyra väder, utaf fyra himmelens ändar, och skall förströ dem uti all de vädren, att intet folk vara skall, dit icke ju någre fördrefne af Elam komma skola. 37 Och jag skall göra Elam förtviflad för deras fiendar, och för dem som stå efter deras lif, och låta olycko komma öfver dem med mine grymma vrede, säger  Herren; och skall sända svärdet efter dem, tilldess jag gör en ända uppå dem. 38 Min stol skall jag sätta i Elam, och skall förgöra der både Konung och Förstar, säger  Herren. 39 Men i tillkommande tid skall jag vända Elams fängelse om igen, säger  Herren.
Copyright information for SweKarlXII1873