Jeremiah 5

Går omkring gatorna i Jerusalem, och ser till, och förfarer; och söker på dess gator, om I någon finnen, som rätt gör, och efter trona, så vill jag vara honom nådelig. Och om de än sade: Så sant som  Herren lefver; så svärja de dock falskeliga.  Herre, din ögon se efter trone. Du slår dem, och de kännat intet; du plågar dem, men de bättra sig intet; de hafva ett ansigte hårdare än sten, och vilja icke omvända sig. Men jag tänkte: Må ske, att den arme hopen är oförståndig; vet intet af  Herrans väg, och af sins Guds rätt. Jag vill gå till de väldiga, och tala med dem; de måste ju veta af  Herrans väg, och sins Guds rätt; men de samme hade alle sönderbrutit oket, och sönderslitit banden. Derföre skall ock lejonet, som af skogen kommer, sönderrifva dem, och ulfven af öknene skall förderfva dem, och parden skall vakta på deras städer; alla de som der utgå, skall han uppäta; ty deras synder äro alltför många, och de äro vordne förhärde uti sine olydno. Huru skall jag då vara dig nådelig; efter din barn öfvergifva mig, och svärja vid den som ingen gud är? Och nu, medan jag dem mättat hafver, bedrifva de hor, och löpa uti horohus. Hvar och en vrenskas efter sin nästas hustru, såsom välfodrade stodhästar. Och skulle jag icke för sådant hemsöka dem, säger  Herren; och skulle min själ icke hämnas öfver sådant folk, som detta är? 10 Bestormer hans murar och kaster dem omkull, och skoner intet; förer bort hans vinqvistar; ty de äro icke  Herrans. 11 Utan de förakta mig, både Israels hus, och Juda hus, säger  Herren. 12 De förneka  Herran, och säga: Det är icke han, och oss varder icke så illa gåendes; svärd och hunger kommer intet öfver oss; 13 Propheterna tala mycket i vädret, och hafva intet Guds ord; det gånge dem så sjelfvom. 14 Derföre säger  Herren Gud Zebaoth: Efter I sådana tal hafven, si, så vill jag göra min ord i dinom mun till en eld, och detta folk till trä, och han skall förtära dem. 15 Si, jag skall låta komma öfver eder af Israels hus, säger  Herren, ett folk fjerranefter; ett mägtigt folk, hvilket det första folk varit hafver; ett folk, hvilkets tungomål du intet förstår, och intet förnimma kan, hvad de säga. 16 Deras koger äro öppna grifter; ja, de äro allesamman hjeltar. 17 De skola förtära din säd och ditt bröd; de skola uppäta dina söner och döttrar; de skola uppsluka din får och ditt fä; de skola förtära din vinträ, och fikonaträ; dina fasta städer, der du förlåter dig uppå, skola de förderfva med svärd. 18 Och jag skall på den tid, säger  Herren, intet skona eder. 19 Och om de varda sägande: Hvi gör  Herren vår Gud oss allt detta? så skall du svara dem: Lika som I hafven öfvergifvit mig, och tjenen främmande gudar, uti edart eget land; alltså skolen I ock tjena främmandom uti ett land, det icke edart är. 20 Detta skolen I förkunna i Jacobs hus, och predika i Juda, och säga: 21 Hörer till, I galna folk, som intet förstånd hafven; I som ögon hafven, och sen intet; öron hafven, och hören intet. 22 Viljen I icke frukta mig, säger  Herren, och intet förskräckas för mig, som sätter hafvena sina strand, derinnan det alltid blifva måste, och der intet öfvergå? Och om det än svaller, så förmår det dock intet; och om dess böljor än fast bullra, så måste de dock icke der öfvergå. 23 Men detta folket hafver ett affälligt och ohörsamt hjerta; blifva affällige, och hållat så allt framåt; 24 Och säga icke en tid i sitt hjerta: Låt oss dock frukta  Herran vår Gud, den oss arlaregn och serlaregn gifver i rättom tid; och bevarar oss årsväxten troliga och årliga. 25 Men edra missgerningar förhindra detta, och edra synder vända detta goda ifrån eder. 26 Ty man finner ibland mitt folk ogudaktiga, de der ställa snaror och gildre för menniskorna, att de måga fånga dem, lika som foglafångare göra med klofvar. 27 Och deras hus äro full med bedrägeri, lika som en foglabur är full med lockofoglar; deraf varda de väldige, rike och fete. 28 De omgå med ond stycker; de hålla ingen rätt; den faderlösa främja de icke i hans sak, dock går dem väl, och hjelpa icke den fattiga till rätta. 29 Skulle jag det icke hemsöka, säger  Herren; och skulle min själ icke hämnas uppå sådant folk, som detta är? 30 Det står grufveliga och styggeliga till i landena. 31 Propheterna lära falskt, och Presterna äro herrar i deras ämbete, och mitt folk vill gerna så hafvat; huru vill eder gå för sådant på sistone?
Copyright information for SweKarlXII1873