Joel 1

Detta är  Herrans ord, som skedde till Joel, Pethuels son. Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid? Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande; Nämliga: Hvad efter gräsmatken blifver qvart, det uppäter gräshoppan; och hvad gräshoppan igenblifva låter, det äter flogmatken; och hvad flogmatken blifva låter, det fräter lusen. Vaker upp, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle vindrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen. Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hitupp uti mitt land; det hafver tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna. Det samma föröder min vingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så att deras qvistar äro hvite vordne. Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppådrager för sin brudgummes skull; Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå  Herrans hus; Presterna,  Herrans tjenare, sörja. 10 Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfvadt, vinet står jämmerliga, och oljan klageliga. 11 Åkermännerna se skröpliga ut, och vingårdsmännerna gråta, för hvetes och korns skull, att utaf markene intet inbergas kan. 12 Så stå ock vinträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertill granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är till sorg vorden. 13 Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus. 14 Helger ena fasto, kaller tillhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, till  Herrans edars Guds hus, och roper till  Herran: 15 Ack, ve den dagen! Ty  Herrans dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga. 16 Så skall maten för vår ögon borttagen varda, och ifrå vår Guds hus fröjd och glädje. 17 Säden är bortruttnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfvadt. 18 O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafva ingen bet, och fåren försmäkta. 19  Herre, dig åkallar jag; ty elden hafver afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafver upptändt all trä på markene. 20 Ja, vilddjuren ropa också till dig; ty vattubäckerna äro uttorkade, och elden hafver förbränt de lustiga planar i öknene.
Copyright information for SweKarlXII1873