Jonah 1

 Herrans ord skedde till Jona, Amitthai son, och sade: Upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika derinne; förty hans ondska är kommen upp för mig. Men Jona stod upp, och flydde ifrå  Herranom, och ville ut till hafs, och kom neder till Japho; och då han fann ett skepp, som till hafs fara ville, gaf han skepplön, och steg deruti, på det han skulle fara med dem till hafs, ifrå  Herranom. Då lät  Herren komma ett stort väder uppå hafvet, och en stor storm upphof sig på hafvet, så att man mente att skeppet skulle söndergå. Och skeppmännerna fruktade sig, och ropade hvar och en till sin gud, och kastade de tyg, som i skeppena voro, uti hafvet, att det skulle lättare varda; men Jona var stigen neder i skeppet, låg och sof. Då gick skepparen till honom, och sade till honom: Hvi sofver du? Statt upp, åkalla din Gud, att Gud tilläfventyrs ville tänka uppå oss, att vi icke förgås. Och den ene sade till den andra: Kommer, vi vilje kasta lott, att vi förfara måge, för hvilkens skull oss så illa går. Och då de kastade lotten, råkade det på Jona. Då sade de till honom: Säg oss, hvarföre går oss så illa? Hvad är din handel, och hvadan äst du kommen? Utaf hvad land äst du, och af hvad folk äst du? Han sade till dem: Jag är en Ebreer, och fruktar  Herran Gud af himmelen, som hafvet och det torra gjort hafver. 10 Då fruktade männerna storliga, och sade till honom: Hvi hafver du då detta gjort? Ty de visste, att han flydde ifrå  Herranom; ty han hade sagt dem det. 11 Då sade de till honom: Hvad skole vi då göra med dig, på det hafvet måtte oss stilla varda? Ty hafvet gick fast uppå dem. 12 Han sade till dem: Tager och kaster mig i hafvet, så stillas eder hafvet; ty jag vet, att sådana stor storm öfver eder kommer för mina skull. 13 Och männerna rodde, att de måtte åter komma till lands igen; men de kunde intet: ty hafvet gick svårliga uppå dem. 14 Då ropade de till  Herran, och sade: Ack!  Herre, låt oss icke förgås för denna mansens själs skull, och räkna oss icke oskyldigt blod till; ty du,  Herre, gör, såsom dig täckes. 15 Och de togo Jona, och kastade honom i hafvet; då vände hafvet igen af sinom storm. 16 Och männerna fruktade  Herran storliga, och gjorde  Herranom offer och löfte.
Copyright information for SweKarlXII1873