Judges 5

Då söngo Deborah och Barak, AbiNoams son, på den samma tiden, och sade: Lofver  Herran, att Israel är åter fri vorden, och folket hafver varit der viljogt till. Hörer till, I Konungar, och akter uppå, I Förstar: jag vill,  Herranom vill jag sjunga,  Herranom Israels Gudi vill jag spela.  Herre, då du utdrogst ifrå Seir, och gick fram ifrån Edoms mark, då skalf jorden, himmelen dröp, och skyarna dröpo vatten. Bergen smulto för  Herranom, Sinai för  Herranom Israels Gud. I Samgars, Anaths sons, tid, i Jaels tid, voro vägarna förgångne; och de som på stigarna gå skulle, de vandrade krokota vägar. Det fattades, bönder fattades i Israel, tilldess jag Debora uppkom, tilldess jag uppkom en moder i Israel. Ett nytt hafver Gud utvalt, portarna hafver han bestridt; ingen sköld eller spets vardt sedd ibland fyratiotusend i Israel. Mitt hjerta faller till Israels regenter, hvilke friviljoge äro ibland folket. 10 Lofver  Herran, I som riden på sköna åsninnor, I som sitten för rätta; och sjunger, I som gån på vägomen. 11 Der skyttarna ropa ibland dem som vatten hemta, der säge man om  Herrans rättfärdighet, om hans bönders rättfärdighet i Israel; då drog  Herrans folk neder till portarna. 12 Upp, upp, Debora, upp, upp, och sjung ena viso; upp, Barak, och fånga dina fångare, du AbiNoams son. 13 Då vordo de förlåtne rådande öfver de mägtiga;  Herren vardt rådandes genom mig öfver de hjeltar. 14 Utaf Ephraim var deras rot emot Amalek; och efter dig BenJamin i ditt folk. Af Machir äro komne regenter; och af Sebulon äro regerare vordne igenom skrifpennan. 15 Isaschars Förstar voro med Debora, och Isaschar var såsom Barak i dalenom, utsänder med sitt fotfolk. Ruben höll mycket af sig, och skiljde sig ifrån oss. 16 Hvi blefst du i dinom fårahyddom, till att höra hjordarnas bräkande; och höll mycket af dig, och skiljde dig ifrån oss? 17 Gilead blef hinsidon Jordan. Och hvi bor Dan ibland skeppen? Asser satt i hafsens hamn, och blef i sina förfallna byar. 18 Men Sebulons folk vågade sina själ i döden; Naphthali desslikes på höjdene af markene. 19 Konungarna kommo och stridde. Då stridde de Cananeers Konungar i Thaanach, vid det vattnet Megiddo; men de hade ingen vinning deraf. 20 Af himmelen var stridt emot dem; stjernorna i deras lopp stridde emot Sisera. 21 Den bäcken Kison vältrade dem, den bäcken Kedumim, den bäcken Kison. Träd, min själ, på de starka. 22 Då darrade hästarnas fötter, för deras starka åsittares förfärelses skull. 23 Förbanner den staden Meros, sade  Herrans Ängel; förbanner hans borgare, att de icke kommo  Herranom till hjelp; till hjelp  Herranom, till de hjeltar. 24 Välsignad vare ibland qvinnor Jael, Hebers den Kenitens hustru; välsignad vare hon i hyddomen ibland qvinnor. 25 Mjölk gaf hon, då han vatten beddes, och bar smör in uti en härlig skål. 26 Hon tog naglan med sin hand, och smedshammaren i sina högra hand, och slog Sisera genom hans hufvud; sönderkrossade, och genomstack hans tinningar. 27 Till hennes fötter krökte han sig, föll neder, och lade sig; han krökte sig, och föll neder till hennes fötter; såsom han krökte sig, så låg han förderfvad. 28 Sisera moder såg genom fenstret ut, och gret igenom gallren: Hvi förtöfvar hans vagn så länge, att han icke kommer? Hvi fördröja hans vagns hjul? 29 De visesta ibland hennes qvinnor svarade, då hon så jämmerliga qvidde: 30 Skulle de icke finna och byta rof, hvarjom manne en ung pigo eller två till byte; och Sisera brokot stickad kläder till byte, stickad brokot kläder om halsen till byte? 31 Alltså,  Herre, förgånge alle dine fiender; men de som honom kär hafva, de vare såsom uppgångande solen i sine magt. Och landet hade frid i fyratio år.
Copyright information for SweKarlXII1873