Leviticus 21

Och  Herren sade till Mose: Tala till Presterna, Aarons söner, och säg till dem: En Prest skall icke orena sig på någon dödan af sitt folk; Utan på sin skyldman, den honom näst tillkommer, såsom på sin moder, på sin fader, på sin son, på sin dotter, på sin broder; Och på sin syster, den ännu en jungfru och ingens mans hustru varit hafver; den hans nästa skyldman är, på dem må han orena sig. Eljest skall han icke orena sig på någon, som honom är vederkommande ibland hans folk, så att han sig ohelgar. Han skall ock ingen plätt göra på sitt hufvud, eller afraka sitt skägg, och på hans kropp intet märke skära. De skola sinom Gudi helige vara, och icke ohelga sins Guds Namn; förty de offra  Herrans offer, deras Guds bröd; derföre skola de vara helige. Han skall icke taga någon sköko, eller ena förkränkta, eller den som af sin man bortdrifven är; ty han är helig sinom Gudi. Derföre skall du räkna honom helig; ty han offrar dins Guds bröd. Han skall vara dig helig; ty jag är helig,  Herren, som eder helgar. Om ens Prests dotter begynner till att bola, den skall man uppbränna i elde; ty hon hafver skämt sin fader. 10 Hvilken öfverste Prest är ibland hans bröder, på hvilkens hufvud smörjooljan gjuten är, och hans hand fylld är, så att han med kläden iklädd varder, den skall icke blotta sitt hufvud, och icke skära sin kläder sönder; 11 Och skall till ingen dödan komma, och skall icke orena sig, hvarken öfver fader eller moder. 12 Utu helgedomenom skall han icke gå, att han icke ohelgar sins Guds helgedom; ty vigelsen, hans Guds smörjoolja, är på honom. Jag är  Herren. 13 Ena jungfru skall han taga sig till hustru; 14 Men inga enko, eller bortdrefna, eller förkränkta, eller sköko; utan ena jungfru, af sitt folk, skall han taga till hustru; 15 På det han icke skall ohelga sina säd ibland sitt folk; ty jag är  Herren, som honom helgar. 16 Och  Herren talade med Mose, och sade: 17 Tala med Aaron, och säg: Om någor vank är på någrom af dine säd uti edart slägte, den skall icke gå fram, att han offrar sins Guds bröd; 18 Förty hvar och en, den någon vank hafver, skall icke gå fram, vare sig blind, halt, med ene stygga näso, med oskickeliga lemmar. 19 Eller den som hafver en sönderbruten fot eller hand, 20 Eller kroppog är, eller hinno på ögonen hafver, eller vindögd, eller maslog, eller skabbog, eller förbråken är. 21 Den som nu af Prestens Aarons säd hafver en vank uppå sig, han skall icke gå fram till att offra  Herrans offer; ty han hafver en vank, derföre skall han intet nalkas intill sins Guds bröd, att han dem offrar. 22 Dock skall han äta af sins Guds bröde, både af de helgo, så ock af de aldrahelgasto. 23 Men dock skall han icke komma in till förlåten, ej heller nalkas altarena, så länge sådana vank på honom är, att han icke ohelgar min helgedom; ty jag är  Herren, som helgar dem. 24 Och Mose sade detta till Aaron, och till hans söner, och till all Israels barn.
Copyright information for SweKarlXII1873