Matthew 20

Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård. Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård. Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget; Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder. Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes. Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge? De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få. När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första. Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen. 10 Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen. 11 Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan; 12 Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan. 13 Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning? 14 Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig. 15 Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är? 16 Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde. 17 Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem: 18 Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden. 19 Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen. 20 Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom. 21 Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra. 22 Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl. 23 Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader. 24 När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna. 25 Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena. 26 Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare. 27 Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng. 28 Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många. 29 Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk. 30 Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. 31 Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. 32 Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder? 33 De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas. 34 Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.
Copyright information for SweKarlXII1873