Numbers 16

Och Korah, Jizears son, Kehats sons, Levi sons, tog till sig Dathan och Abiram, Eliabs söner, och On, Peleths son, af Rubens söner. Och de hofvo sig upp emot Mose, med några män af Israels barn, tuhundrade och femtio myndige i menighetene, rådherrar och ärlige män. Och de församlade sig emot Mose och Aaron, och sade till dem: I gören allt för mycket; ty hela menigheten är helig, och  Herren är ibland dem; hvi upphäfven I eder öfver  Herrans menighet? Då Mose det hörde, föll han uppå sitt ansigte; Och sade till Korah, och hans hela parti: I morgon varder  Herren kungörandes, hvilka honom tillhöra, hvilken helig är, och honom offra skall; den han utväljer, han skall offra honom. Detta görer: Tager för eder rökopannor, Korah och hans hela parti; Och lägger der eld in, och kaster rökverk deruppå för  Herranom i morgon. Hvilken som  Herren utväljer, han vare helig; I göret allt för mycket, I Levi barn. Och Mose sade till Korah: Käre, hörer dock, I Levi barn; Är det eder icke nog, att Israels Gud hafver afskiljt eder ifrå den meniga Israel, att I skolen offra honom, så att I skolen tjena honom i  Herrans tabernakels ämbete, och träda fram för menighetena till att tjena henne? 10 Han hafver tagit dig, och alla dina bröder, Levi barn, samt med dig till sig, och I faren nu ock efter Presterskapet. 11 Du och ditt hela parti gören uppror emot  Herran: Hvad är Aaron, att I knorren emot honom? 12 Och Mose sände bort och lät kalla Dathan och Abiram, Eliabs söner; men de sade: Vi komme intet ditupp. 13 Är det icke nog, att du hafver fört oss utu landet, der mjölk och hannog uti flyter, att du skulle dräpa oss i öknene; skall du ännu dertill vara herre öfver oss? 14 Skönliga hafver du fört oss in uti det land, der mjölk och hannog uti flyter, och hafver gifvit oss åkrar och vingårdar till arfvedel; vill du ock stinga folke ögonen ut? Vi komme intet ditupp. 15 Då förgrymmade sig Mose ganska svårliga, och sade till  Herran: Vänd dig icke till deras spisoffer; jag hafver icke tagit dem en åsna ifrå, och ingen af dem något gjort emot. 16 Och han sade till Korah: Du och ditt hela parti skolen i morgon vara för  Herranom, du, de ock, och Aaron. 17 Och hvar tage sina rökopanno, och lägge rökverk deruppå, och går fram för  Herran, hvar med sine panno, det äro tuhundrade och femtio pannor. 18 Och hvardera tog sina panno, och lade der eld in, och kastade rökverk deruppå, och gingo in för dörrena af vittnesbördsens tabernakel; och Mose och Aaron desslikes. 19 Och Korah församlade emot dem hela menighetena, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel. Och  Herrans härlighet syntes för hela menighetene. 20 Och  Herren talade med Mose och Aaron, och sade: 21 Skiljer eder ifrå denna menighetene, att jag med hast må förgöra dem. 22 Men de föllo på sitt ansigte, och sade: Ack Gud, allt kötts andas Gud! Om en man syndat hafver, vill du då hämnas öfver hela menighetena? 23 Och  Herren talade med Mose, och sade: 24 Tala till menighetena, och säg: Kommer upp ifrå Korahs, och Dathans, och Abirams tjäll. 25 Och Mose stod upp, och gick till Dathan och Abiram; och de äldste af Israel följde honom efter; 26 Och talade till menighetena, och sade: Går ifrå dessa ogudaktiga menniskors tjäll, och kommer intet vid något det dem tillhörer, att I icke tilläfventyrs förgås uti någon deras synd. 27 Och de gingo upp ifrå Korahs, Dathans och Abirams tjäll; men Dathan och Abiram gingo ut, och trädde i dörrena af deras tjäll med deras hustrur, söner och barn. 28 Och Mose sade: Deruppå skolen I märka, att  Herren mig sändt hafver, att jag alla dessa gerningar göra skulle; och icke af mino hjerta. 29 Om de dö såsom alla menniskor, eller hemsökta varda, såsom alla menniskor hemsökta varda; så hafver  Herren icke sändt mig. 30 Men om  Herren gör här något nytt, så att jorden öppnar sin mun, och uppslukar dem, med allt det de hafva, att de lefvande fara neder i helvetet; så skolen I förstå, att desse männerna hafva försmädat  Herran. 31 Och som han all dessa orden uttalat hade, remnade jorden under dem; 32 Och lät sin mun upp, och uppslukte dem med deras hus, med alla de menniskor, som när Korah voro, och med alla deras håfvor. 33 Och de foro lefvande neder i helvetet, med allt det de hade; och jorden öfvertäckte dem; och de förgingos utu menighetene. 34 Och hela Israel, som omkring dem var, flydde för deras skris skull; ty de sade: Att jorden icke ock uppslukar oss. 35 Dertill for en eld ut ifrå  Herranom, och upptärde de tuhundrade och femtio män, som det rökverket offrade. 36 Och  Herren talade med Mose, och sade: 37 Säg Eleazar, Prestens Aarons son, att han upptager rökopannorna utu brandenom, och förströr elden hit och dit; 38 Förty de syndares pannor äro helgade genom deras själar, att man må slå dem i skifvor, och hänga dem på altaret; ty de äro offrade för  Herranom, och helgade, och skola vara Israels barnom ett tecken. 39 Och Eleazar Presten tog de kopparpannorna, som de uppbrände män uti offrat hade, och slog dem i skifvor, till att hänga vid altaret; 40 Israels barnom till en åminnelse, att ingen främmande skulle gå fram, som icke är af Aarons säd, till att offra rökverk för  Herranom; på det honom icke skall gå såsom Korah och hans parti, såsom  Herren honom sagt hade genom Mose. 41 Den andra morgonen knorrade hela menigheten af Israels barn emot Mose och Aaron, och sade: I hafven dräpit  Herrans folk. 42 Och då menigheten församlade sig emot Mose och Aaron, vände de sig till vittnesbördsens tabernakel; och si, molnskyn öfvertäckte det, och  Herrans härlighet syntes. 43 Och Mose och Aaron gingo in för vittnesbördsens tabernakel. 44 Och  Herren talade med Mose, och sade: 45 Går ut ifrå denna menighetene; jag vill med hast förgöra dem. Och de föllo uppå sitt ansigte. 46 Och Mose sade till Aaron: Tag rökopannona, och låt der eld in af altaret, och kasta rökverk deruppå, och gack snarliga till menighetena, och försona dem; förty vrede är utgången af  Herranom, och plågan hafver begynt. 47 Och Aaron tog, såsom Mose sade honom, och lopp midt igenom menighetena; och si, plågan var uppågången ibland folket och han rökte, och försonade folket; 48 Och stod emellan de döda och de lefvande; då vardt plågan förtagen. 49 Men de som af plågone döde voro, voro fjortontusend och sjuhundrad, undantagnom dem som förgingos uti Korahs uppror. 50 Och Aaron kom igen till Mose för dörrena af vittnesbördsens tabernakel; och plågan var förtagen.
Copyright information for SweKarlXII1873