Numbers 20

Och Israels barn kommo med hela menighetene in uti den öknena Zin, i första månaden; och folket blef i Kades. Och MirJam blef der död, och vardt der begrafven. Och menigheten hade intet vatten; och de församlade sig emot Mose och Aaron. Och folket trätte med Mose, och sade: Ack! det vi hade förgångits, der våre bröder förgingos för  Herranom. Hvi hafven I fört denna  Herrans menighet uti denna öknena, att vi här dö skole med vårom boskap? Och hvi hafven I fört oss utur Egypten intill denna onda platsen, der man intet så kan; der hvarken äro fikon eller vinträ, ej heller granatäple; och är dertillmed intet vatten till att dricka? Då gingo Mose och Aaron ifrå menighetene intill dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och föllo på sitt ansigte; och  Herrans härlighet syntes dem. Och  Herren talade med Mose, och sade: Tag stafven, och församla menighetena, du och din broder Aaron, och taler till hälleberget för deras ögon; det skall gifva sitt vatten. Alltså skall du skaffa dem vatten utu hälleberget, och gifva menighetene dricka, och deras boskap. Då tog Mose stafven för  Herranom, såsom han honom budit hade. 10 Och Mose och Aaron församlade menighetena inför hälleberget, och sade till dem: Hörer, I olydige; månne vi ock skole skaffa eder vatten utu detta hälleberget? 11 Och Mose hof upp sina hand, och slog på hälleberget med sin staf två gånger; då gick der ut mycket vatten, så att menigheten fick dricka, och deras boskap. 12 Och  Herren sade till Mose och Aaron: Derföre, att I icke trodden uppå mig, att I måtten helgat mig för Israels barnom, skolen I icke föra denna menighetena in i det land, som jag dem gifva skall. 13 Detta är det trätovattnet, öfver hvilket Israels barn trätte med  Herranom, och han vardt helgad i dem. 14 Och Mose sände bådskap ut ifrå Kades till de Edomeers Konung: Så låter din broder Israel säga dig: Du vetst all den mödo, som oss påkommen är; 15 Att våre fäder voro nederfarne in uti Egypten, och vi i långan tid bodde uti Egypten, och de Egyptier handlade illa med oss och våra fäder. 16 Och vi ropade till  Herran, och han hörde våra röst, och utsände en Ängel, och förde oss utur Egypten: och si, vi äre i Kades, i den staden, som vid dina gränsor är. 17 Låt oss draga igenom ditt land; vi vilje icke fara öfver åker eller vingårdar, och icke dricka vattnet utu brunnarna; vi vilje draga rätta landsstråtena, hvarken vikande på den högra sidona eller på den venstra, tilldess vi komme igenom dina landsändar. 18 De Edomeer sade till dem: Du skall icke draga härigenom, eller jag skall möta dig med svärd. 19 Israels barn sade till dem: Vi vilje draga den meniga stråtena; och om vi dricke af ditt vatten, vi och vår boskap, så vilje vi det betala; vi vilje icke utan allenast gå till fot derigenom. 20 Men han sade: Du skall icke draga härigenom. Och de Edomeer drogo ut emot dem med mägtigt folk, och starka hand. 21 Alltså förvägrade de Edomeer Israel draga igenom deras landsändar. Och Israel vek ifrå dem. 22 Och Israels barn drogo ifrå Kades, och kommo med hela menighetene intill det berget Hor. 23 Och  Herren talade med Mose och Aaron på bergena Hor, vid gränsen åt de Edomeers land, och sade: 24 Låt Aaron samla sig till sitt folk; ty han skall icke komma i det landet, som jag Israels barnom gifvit hafver, derföre, att I voren minom mun ohörsamme vid trätovattnet. 25 Så tag nu Aaron och hans son Eleazar, och haf dem upp på berget Hor; 26 Och afkläd Aaron hans kläder, och kläd dem på hans son Eleazar; och Aaron skall der samlas, och dö. 27 Mose gjorde såsom  Herren honom böd; och de stego upp på berget Hor, för hela menighetene. 28 Och Mose afklädde Aaron hans kläder, och klädde dem på hans son Eleazar. Och Aaron blef der död uppå berget; men Mose och Eleazar stego neder utaf bergena. 29 Och då hela menigheten såg att Aaron var död, begreto de honom i tretio dagar, hela Israels hus.
Copyright information for SweKarlXII1873