Proverbs 11

Falsk våg är  Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig. Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka. Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare. Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden. Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende. De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet. När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet. Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad. Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade. 10 En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad. 11 Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten. 12 Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det. 13 En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det. 14 Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till. 15 Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker. 16 Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara. 17 En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod. 18 De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt. 19 Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden. 20  Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma. 21 Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda. 22 En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone. 23 De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka. 24 Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare. 25 Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda. 26 Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer. 27 Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom. 28 Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf. 29 Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara. 30 Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda. 31 Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
Copyright information for SweKarlXII1873