Proverbs 16

En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af  Herranom kommer, hvad tungan tala skall. Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men  Herren allena gör hjertat visst. Befalla  Herranom din verk, så gå din anslag fram.  Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag. All högmodig hjerta äro  Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo. Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom  Herrans fruktan undflyr man det onda. Om någors mans vägar behaga  Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom. Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt. Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men  Herren allena gifver, att de framgår. 10 Prophetia (är) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen. 11 Rätt våg och vigt är af  Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk. 12 Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast. 13 Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad. 14 Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom. 15 När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn. 16 Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver. 17 De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif. 18 Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet. 19 Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga. 20 Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på  Herran. 21 En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl. 22 Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap. 23 Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl. 24 Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen. 25 Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden. 26 Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun. 27 En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld. 28 En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens. 29 En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg. 30 Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt. 31 Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder. 32 En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner. 33 Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart  Herren vill.
Copyright information for SweKarlXII1873