Proverbs 22

Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld. Rike och fattige måste vara ibland hvarannan;  Herren hafver gjort dem alla. Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada. Der man lider i  Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif. Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif. Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder. Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar. Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås. Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga. 10 Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek. 11 Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen. 12  Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han. 13 Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone. 14 Ens skökos mun är en djup grop; dem  Herren ogunstig är, han faller deruti. 15 Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom. 16 Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda. 17 Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro. 18 Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas. 19 Att ditt hopp skall vara intill  Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana. 20 Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro; 21 På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända? 22 Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom. 23 Ty  Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare. 24 Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man; 25 Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse. 26 Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå. 27 Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig. 28 För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva. 29 Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
Copyright information for SweKarlXII1873