Proverbs 23

När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder; Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet. Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd. Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder. Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen. Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat; Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig. Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva. Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet. 10 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker; 11 Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig. 12 Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal. 13 Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom. 14 Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet. 15 Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta; 16 Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är. 17 Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti  Herrans fruktan. 18 Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela. 19 Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen. 20 Var icke ibland drinkare och slösare; 21 Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära. 22 Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder. 23 Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd. 24 Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver. 25 Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver. 26 Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga. 27 Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop. 28 Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig. 29 Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon? 30 Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är. 31 Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in; 32 Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm. 33 Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting; 34 Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast. 35 De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
Copyright information for SweKarlXII1873