Proverbs 31

Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde. Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son. Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på. O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker; Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak. Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom; Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer. Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro. Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga. 10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor. 11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas. 12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar. 13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer. 14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar. 15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del. 16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt. 17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar. 18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena. 19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen. 20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga. 21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder. 22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde. 23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta. 24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom. 25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le. 26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära. 27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja. 28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne. 29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla. 30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som  Herran fruktar, den skall man lofva. 31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Copyright information for SweKarlXII1873