Psalms 105

Tacker  Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken. Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under. Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som  Herran söka, glädje sig. Fråger efter  Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid. Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord; I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn. Han är  Herren vår Gud; han dömer i hela verldene. Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte; Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac; 10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund; 11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott; 12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne. 13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk. 14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull: 15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom. 16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle. 17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl. 18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga; 19 Tilldess hans ord kom, och  Herrans tal pröfvade honom. 20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut. 21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar; 22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet. 23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land. 24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender. 25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list. 26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade. 27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land. 28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme. 29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar. 30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar. 31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar. 32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land; 33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar. 34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige; 35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark; 36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar. 37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank. 38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen. 39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa. 40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd. 41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene. 42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade. 43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje; 44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo; 45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
Copyright information for SweKarlXII1873