Psalms 116

Det är mig ljuft, att  Herren hörer mina röst och mina bön; Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar. Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. Men jag åkallade  Herrans Namn: O!  Herre, fräls mina själ.  Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.  Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig. Var nu åter tillfrids, min själ; ty  Herren gör dig godt. Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall. Jag vill vandra för  Herranom uti de lefvandes lande. 10 Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad. 11 Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige. 12 Huru skall jag vedergälla  Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör? 13 Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika  Herrans Namn. 14 Jag vill betala mina löften  Herranom, för allt folk. 15 Hans helgons död är dyr hållen för  Herranom. 16 O!  Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band. 17 Dig vill jag offra tacksägelse, och predika  Herrans Namn. 18 Jag vill betala mina löften  Herranom, för allt hans folk; 19 Uti gårdarna åt  Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.
Copyright information for SweKarlXII1873