Psalms 142

En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var. Jag ropar till  Herran med mine röst, och beder  Herran med mine röst. Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före. När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går. Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.  Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land. Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige. För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.
Copyright information for SweKarlXII1873