Psalms 144

En Psalm Davids. Lofvad vare  Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga; Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;  Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom? Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.  Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka. Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem. Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer; Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska. Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger; 10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd. 11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska; 12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats; 13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar; 14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är. 15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud  Herren är.
Copyright information for SweKarlXII1873