Psalms 17

En bön Davids.  Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går. Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är. Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall. Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg. Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta. Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal. Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta. Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga; För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring. 10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord. 11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena; 12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter. 13  Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd; 14 Ifrå dine hands menniskom,  Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom. 15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
Copyright information for SweKarlXII1873