Psalms 27

En Psalm Davids.  Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig?  Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig? Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla. Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom. Ett beder jag af  Herranom, det hade jag gerna; att jag i  Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna  Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel. Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo; Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga  Herranom.  Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig. Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock,  Herre, ditt ansigte. Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet. 10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men  Herren upptager mig. 11  Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull. 12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst. 13 Men jag tror dock, att jag se skall  Herrans goda, uti de lefvandes lande. 14 Förbida  Herran; var tröst och oförfärad, och förbida  Herran.
Copyright information for SweKarlXII1873