Psalms 30

En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig,  Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.  Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.  Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. I Helige, lofsjunger  Herranom, och tacker i hans helga högtid. Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen. Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga. Ty du,  Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag. Jag vill,  Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja. 10 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet? 11 Hör,  Herre, och var mig nådelig;  Herre, var min hjelpare. 12 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje; På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda.  Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.
Copyright information for SweKarlXII1873