Psalms 44

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom. Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat. Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem. Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger. Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta. Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig; Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss. Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. Sela. 10 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här? 11 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss. 12 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna. 13 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före. 14 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro. 15 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss. 16 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam; 17 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se. 18 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat. 19 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg; 20 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker. 21 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud; 22 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund. 23 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår. 24 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo. 25 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång? 26 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena. Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Copyright information for SweKarlXII1873