Psalms 68

En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom. Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi. Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat. Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter  Herren; och glädjens för honom. Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning; En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra. Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; Sela. Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är. 10 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du; 11 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet. 12 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara. 13 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet. 14 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra. 15 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är. 16 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg. 17 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och  Herren blifver der ock evinnerliga. 18 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai. 19 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att  Herren Gud skall ändå likväl blifva der. 20 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. Sela. 21 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och  Herran, Herran, den ifrå döden frälsar. 22 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder. 23 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta. 24 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka. 25 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går. 26 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor. 27 Lofver  Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn. 28 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar. 29 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk. 30 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker. 31 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga. 32 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud. 33 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. Sela. 34 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft. 35 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn. Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Copyright information for SweKarlXII1873