Psalms 86

En bön Davids.  Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig. Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter. Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig. Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag. Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig. Förnim,  Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst. Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig. Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du. Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn; 10 Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst. 11 Visa mig,  Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar. 12 Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga. 13 Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet. 14 Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon. 15 Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet. 16 Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son. 17 Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står,  Herre, och tröstar mig.
Copyright information for SweKarlXII1873