Zechariah 2

Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene. Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall. Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom; Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall. Och jag vill, säger  Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne. O, o, flyr utu nordlandet, säger  Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger  Herren. O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly. Ty så säger  Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten. Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att  Herren Zebaoth mig sändt hafver. 10 Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger  Herren. 11 Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill  Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att  Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver. 12 Och  Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem. 13 Allt kött vare stilla för  Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.
Copyright information for SweKarlXII1873