‏ Judith 1

Konung Nebukadnessar bådar upp alla länder till krig mot konung Arfaksad. Länderna västerut vägra att hörsamma denna befallning. Arfaksad besegras.

1Detta hände sig, medan Nebukadnessar var konung över assyrierna i Nineve, den stora staden, i hans tolvte regeringsår, och när Arfaksad var konung över mederna i Ekbatana. 2Det var denne som runt omkring Ekbatana byggde murar av huggen sten; var sten var tre alnar bred och sex alnar lång. Han gjorde muren sjuttio alnar hög och femtio alnar bred. 3Och tornen på den uppförde han vid stadsportarna till en höjd av ett hundra alnar och en bredd vid grunden av sextio alnar. 4Och stadens portar lät han få en höjd av sjuttio alnar och en bredd av fyrtio alnar, för att härskaran av hans kämpar skulle kunna tåga ut genom dem, så ock hans fotfolk i full stridsordning. 5Vid den nämnda tiden drog konung Nebukadnessar ut till strid mot konung Arfaksad på Stora slätten; detta är en slätt i Ragaus landsändar. 6Då slöto sig till Nebukadnessar alla de som bodde i bergsbygden och alla de som bodde vid Eufrat och Tigris och Hydaspes, därtill ock de som bodde på Arjoks, elyméernas konungs, slätt. Så församlade sig många folk till strid mot Keleuds barn.

7Nebukadnessar, konungen i Assyrien, sände ock bud till alla dem som bodde i Persien och till alla dem som bodde västerut, till invånarna i Cilicien och i Damaskus, på Libanon och Antilibanon och till alla dem som bodde vid havskusten 8och dem som bodde inom Karmels och Galaads område och i Övre Galileen och på den stora Esdrelonslätten 9och till alla dem som bodde i Samarien med dess städer och i landet på andra sidan Jordan, ända till Jerusalem och Betane och Kelus och Kades och Egyptens flod, så ock till dem som bodde i Tafne och Ramesse och hela landet Gesem, 10ända till landet ovanför Tanis och Memfis, och till alla dem som bodde i Egypten, ända fram till Etiopiens gränser. 11Men invånarna i alla dessa länder föraktade allasammans den assyriske konungen Nebukadnessars ord och ville icke draga med honom ut i striden, ty de fruktade honom icke, utan sågo i honom allenast sin jämlike; och de läto hans sändebud skymfligt vända tillbaka från sig med oförrättat ärende.

12Då blev Nebukadnessar mycket vred på alla dessa länder; och han svor vid sin tron och sin konungamakt att utkräva hämnd på alla Ciliciens och Damaskusområdets och Syriens landsändar, och att med sitt svärd förgöra också alla dem som bodde i Moab, så ock Ammons barn och allt folk i Idumeen och alla invånare i Egypten, ända längst borta vid de båda haven.

13Och i sitt sjuttonde regeringsår ställde han upp sin här till strid mot konung Arfaksad. Och han besegrade Arfaksad i drabbningen och drev hela hans här på flykten, med alla hans ryttare och alla hans vagnar. 14Därefter bemäktigade han sig hans städer och trängde fram till Ekbatana och intog dess torn och plundrade dess gator och vände så dess härlighet i smälek. 15Arfaksad själv tog han till fånga på Ragaus berg och genomborrade honom med sina spjut. Så hade han då på den dagen i grund gjort ände på honom. 16Sedan vände han tillbaka till Nineve med sina fångar; och hela hans hjälphär följde honom, en mycket stor mängd krigsfolk. Och han själv och hans här tillbragte där ett hundra tjugu dagar i sorglös vällevnad.