d 11. Jes 46,1; Jer 10,15
i 25. Jer 7,8; Gal 5,19
Wisdom of Solomon 14
Fortsättning av det föregående. Bilddyrkans ursprung och fördärvliga följder.
1När åter någon bereder sig till en sjöresa och ärnar färdas genom de vilda vågorna, då anropar han ett trästycke som är bräckligare än skeppet som bär honom. 2Ty skeppet har förvärvsbegäret tänkt ut, och den konstskickliga visheten har timrat det. 3Men det är din försyn, o Fader, som styr dess färd. Du beredde ju en väg jämväl i havet och en säker stig bland vågorna, 4för att visa att du förmår frälsa ur all fara, så att man kan våga gå ombord, om man ock är utan insikt i konsten att segla. 5Och du vill att din vishets verk icke skola bliva utan verkan. Därför anförtro ock människorna sina liv åt några obetydliga plankor och komma i en bräcklig farkost välbehållna fram genom havets svall. 6Så var det ock i forntiden, då de övermodiga jättarna förgingos: han som var världens hopp undkom i en bräcklig farkost och lämnade så kvar åt världen fröet till en ny släkt, i det att din hand styrde hans färd. 7Ja, välsignat är det trä genom vilket sådant sker, som är rättfärdigt. 8Men träbelätet är förbannat, både det och han som har gjort det: denne, därför att han har förfärdigat det, och det förra, därför att det, fastän ett förgängligt ting, har fått namn av gud. 9Ty den ogudaktige och hans ogudaktiga verk äro båda lika förhatliga för Gud. 10Också skall verket bliva straffat tillsammans med den som har förfärdigat det. 11Fördenskull skall en hemsökelse komma jämväl över hedningarnas avgudabilder, därför att de, fastän de tillhöra Guds skapelse, hava blivit till en styggelse och till en snara för människornas själar och till ett giller för de oförståndigas fötter. 12Ty tanken på att göra bilder är begynnelsen till trolöst avfall, och att uppfinna sådana är ett fördärv för levernet. 13De funnos nämligen icke av begynnelsen, och de skola ej heller för beständigt finnas till. 14Det är ju genom människors tomma inbillning som de hava kommit in i världen; därför är ock ett brått slut bestämt för dem. 15Ty kvald av en alltför tidig sorg, lät en fader göra en bild av sin så hastigt bortryckte son, och begynte sedan att nu såsom gud ära den som nyss var allenast en död människa, och instiftade för dem som lydde under honom hemliga ceremonier och gudstjänstbruk. 16Därefter befäste sig med tiden en sådan gudlös sed och blev iakttagen såsom en lag. Jämväl i följd av härskares påbud dyrkades bildstoder. 17Då människorna nämligen icke kunde hylla dem ansikte mot ansikte, därför att de bodde långt i fjärran, läto de avbilda dens ansikte, som var så långt borta, och göra en synlig bild av konungen som de ville hylla, för att genom sitt nit smickra den frånvarande, som om han hade varit närvarande. 18Och till en ännu ivrigare dyrkan drevos de genom konstnärens ärelystnad, och det till och med sådana som icke kände den som bilden föreställde. 19Ty då konstnären till äventyrs ville vara härskaren till behag, ansträngde han sig att genom sin konst åstadkomma en förskönad likhet; och så begynte mängden, 20som fängslades genom konstverkets skönhet, att nu se ett föremål för tillbedjan i honom som man kort förut hade ärat såsom människa. 21Och detta blev en snara för levernet, ty under olyckans eller härskarviljans tvingande makt kommo människor så att tillägga stock och sten det namn som tillhör en enda och ingen annan. 22Men det var icke nog med att de foro vilse i fråga om Guds kunskap, utan än mer: fastän okunnigheten gör deras liv till en oavlåtlig strid, säga de mitt under i sitt elände att allt står väl till. 23Ty under det att de fira offerfester vid vilka de dräpa barn eller utföra hemliga ceremonier, utan vittnen, eller vilda upptåg med sällsamma bruk, 24akta de icke längre andras liv eller äktenskap heliga, utan den ene undanröjer den andre genom försåt eller tillskyndar honom lidande genom att förföra hans maka. 25Överallt råder om vartannat blodsutgjutelse och dråp, stöld och svek, sedefördärv, trolöshet, osäkerhet, falsk edgång, förföljelse av rättrådiga människor, 26glömska av välgärningar, själars besmittelse, onaturligt umgänge, äktenskaplig oordning, otukt och utsvävningar. 27Ja, dyrkan av dessa avgudabilder, som icke äro värda att nämnas vid namn, är begynnelsen och orsaken till allt ont, så ock fulländningen därav. 28Ty antingen giva de sig hän åt vilt festrus, eller spå de lögn, eller leva de orättrådigt, eller svärja de lättsinnigt falska eder. 29Eftersom de förlita sig på livlösa bilder, vänta de sig ju icke att få lida något ont, när de hava svurit falskt. 30Dock skall rättvisan förfölja dem för bådadera: både för att de hava tänkt vrångt om Gud genom att hålla sig till avgudabilder, och för att de svikligt hava begått mened under förakt för det heliga. 31Ty det är icke makten hos dem vid vilka man svär, utan det är det rättvisa straffet över dem som synda, som alltid drabbar de orättfärdigas överträdelse. a b c d e f g h i j
Copyright information for
Swe1917